sinistrare

Jag undrar hur mycket tid av ens liv som går åt till att försöka sova. Det är väl en tredjedel, typ, som går till faktisk sömn, men jag verkar tillbringa så jävla mycket tid med att försöka somna. Det funkar vanligtvis ganska dåligt. Sista veckan, (veckorna kanske, jag har så dplig tidsuppfattning) har det varit total lögn att försöka somna av annat än utmattning. Det värsta är att ju mer jag försöker slappna av (med avslappningsövningar och annat trams DUH, det är inte som att jag ligger och krystar avslappning), desto mer går huvet. Medan jag ligger och försöker låtsas sova med kroppen, för det funkar emellanåt, går alla tankarna Vad ska jag göra imorgon - ska jag ha på mig den där klänningen? - borde jag städa? ja. nu? nej. - är jag sömnig än? varför sover jag inte? - imorgon borde jag ringa till veterinären - jävlar, jag glömde betala den där räkningen - och så vidare AD FUCKING NAUSEAM. När jag väl äntligen somnar händer det OFELBART något som gör att jag vaknar.

Jävlar, så här svårt att sova har jag inte haft på länge. Jag som trodde att jag blivit bättre på hela somnandet men NEJ, tydligen. Gah. Jag är inte ens trött nu, och tar jag piller kommer jag sova bort hela dagen imorgon också.

Bah.

När jag äntligen fått tummen ur och fotat mina WIPs för Ravelry låter inte Ravelry mig lägga till dom. Dumma Ravelry - nu måste jag ju göra det EN ANNAN DAG aaaaaaaah döden.

Jag har försökt öva mina Skills Of An Artist i Photoshop. Nyss märkte jag att mitt klickfinger började göra ont ochinsåg att jag suttit i typ fem timmar och fipplat. Inte konstigt att klickfingret gör ont då.

Det var allt.

Hah! J kom med tvångspepp och tvångspeppade mig till att rensa i drivorna av BRÖTE vi haft i lägenheten sen... ja, alltid egentligen. Jag tog med mig bröte från mammanpappan när jag flyttade därifrån och när jag bodde i A-hooden rensade jag aldrig, bara ackumulerade mer bröte (med bös), och även om det hade varit ett asbra tillfälle att rensa när X flyttade in blev det aldrig av. Det blev inte av när jag och X flyttade till Kransen heller eftersom vi hade OMGtredagar!!!ett! på oss att fixa allt: brötet (med bös) fick följa med.

Idag rensade vi ÄNTLIGEN. Alltså. Nu tog vi iofs bara bröthyllan i köket och tre av bokhyllorna i vardagsrummet, men det är redan lättare att andas. J fungerar som voice of reason och säger åt mig på skarpen att slänga saker när jag börjar bli velig. Utom mina universitetspapper och -anteckningar. DOM SKA VARA KVAR SÄGER JAG. En dag kanske jag behöver dom. När jag ska ta min magister om ungefär hundra år när jag är pepp på det igen.

I en böslåda med bös som följt med ändå från mammanpappanhuset hittade jag en lapp med telefonnumret till snubben jag förlorade oskulden till. Alltså, fatta. Detta är alltså en lapp som legat i olika bösbehållare sen jag var... eh 16? I tio år. Bortsett från ångesten att det var tio år sedan är det ganska roligt att jag omedvetet har sparat en lapp med sunkig snubbes telefonnummer i tio år. Naturligtvis försökte jag stalka honom på facebook men aset hade hemlig profil. Hur ska jag kunna stalka honom då? Google gav inget heller. /me sadface.

Nästa vecka ska J tvinga mig att slänga/tradera typ hälften av mina skor. Hurra!

Vafan, häromdagen hade jag pepp, för att komma hem från Göttla och för att fixa en massa hemma, och nu bara försvann den. Jag vet inte riktigt vart. Jag ids inte ens gå och lägga mig och läsa boken som jag tokfastnat i. WAAAH.